Tack Elsa!

Idag kom ett paket från Elsa och hälsade på i min brevlåda, så jag bjöd in det ett slag.

I paketet fann jag ett förkläde och en havsblå sjal. Inte så tokigt.

Förklädet har fått vara med och bidra när jag nu håller på att göra svampcrêpes (som för övrigt är bland det godaste jag vet!)

Det får bli en snabb snabb bild. Jag önskar jag hade mer tid till att fotografera men jag får liksom inte riktigt till det. Himlen är isblå, pelargonerna är ljust dimmrosa och höstlöven blandas med solnedgångar och frostnätter. Jag önskar jag hade tiden, eller ännu bättre, skicklighet och talang. Åh får börja jobba på det snart!

Men till saken, Jag ville mest tacka och bocka för ett fint förkläde och en hemskt vacker sjal.

Tack Elsa!

Asfaltsdrömmar - fortsättning igen

Han öppnar den gröna trädörren och vi stiger in i värmen i det lilla caféet. Jag har varit här flera gånger förut, alltid när det regnat. Här luktar det så fantastiskt. I rummet med alla kakor luktar allt kardemumma och nymalt mörkt kaffe. Förutom i hörnen, där luktar det alltid gamla vintagetyger. Alltid. Beställer en kopp te av mannen med de stora bruna vänliga ögonen och den mjuka brytningen. Mest för att tebuffén som står och trängs på ett gammalt vingligt symaskinsbord ser så fruktansvärt inbjudande ut. Jag tycker egentligen bättre om mörkt mörkt kaffe. Men inte här. Han i min hand beställer samma.

Ser mig runt ett slag för att se detaljerna. Jag har redan helheten inpräntad i huvudet. De stora gröna fåtöljerna bredvid kassan ser ut som om de tagit en stor tung suck, fallit ihop och aldrig aldrig mer tänkt flytta på sig. Över de gröna suckande fåtöljerna hänger mörka hyllor med glasdörrar. Tre stycken som alla är olika varandra. Det finns nästan inget där inne som är enhetligt. Allt är kaos. Jag älskar kaos. Caféet ligger halvt under mark och har tjocka vita stenväggar. Ett gammalt skyddsrum lär det tydligen vara. Man kan säga ett kaosrum som skyddar mot kaos utanför. Vackert.

Åh vad jag längtar till Halloween, tror jag ska klä ut mig till Luna Lovegood för hon är ju bäst och så. Det kommer nog bli fint.

december (fast i oktober), oh what a night

Åh alltså snö! Igår gick vädret igenom höst, vinter, vår på ett par timmar. på morgonen var det höst överallt. sedan blev det vinter med snö och allt sådant som hör till! hurra! Snön smälte sedan lite för fort, men då kom ju solen så det kändes ju som lite vår. Så det var ju inte så farligt. att snön smälte alltså. För snö tycker man ju om!

Till och med Östrabos "skolgård" såg riktigt trevlig ut. Eller fast nä, men nästan.

Idag ska jag bege mig upp till Nordens Ark och äta rödbetssoppa och lära mig lite om djur och så. Fast snart snart är jag på bild och form och har lämnat nordens ark och naturvetenskap bakom mig. Det är ganska tråkigt men mest väldigt skönt!

Asfaltsdrömmar - fortsättning

Det är inte sent men mörkret är redan runt om oss. Gatlyktornas ljus blandas med lövens röda färg och luften luktar regnvåt asfalt. Han trotsar regnet och tar min hand. Andedräkterna blir till blåvit rök i mörkret där vi står. Runt om oss springer folk runt under paraplyer, som om de bar med sig egna tak. Vänder mitt huvud uppåt mot himlen där jag skulle sett stjärnor om jag inte befunnit mig i Göteborg. Ser upp mot hustaken för på så vis ser man mer av staden. För större delen av de stora gulbruna tegelhusen befinner sig ju över mitt huvud. Här är nästan husen som vackrast tänker jag. Speciellt det där mörka med murgröna slingrande upp längs väggarna. Jag förundras över hur många som har torn högt där uppe. Mest gröna torn. Ett sådant ska jag en dag så jag kan sitta och titta ned på staden. Högt uppe i mitt egna gröna torn.

Hans hand drar i min och leder mig in under en regnvåt randig markis på andra sidan gatan. Tänder en cigarett mest för att det luktar så bekant, inte för att röka. Cigaretter väcker känslor av platser man varit och personer man älskar. Minnen för livet om du vet vad jag talar om. Man minns dofter mest tänker jag och vi står där och drar in röken i våra lungor. Hans hand i min när glöden faller till marken.

Jag har på tal om ingen hittat ett nytt favorit ord. Närmare bestämt solvind. Det var bara det.

Saga

Nu ska man sova. Dethär är min favorit saga, för jag fullkomligt älskar Tove Jansson.

Godnatt.

Musik i bakgrunden: La fille aux cheveux de lin (the girl with the flaxen hair) - Claude Debussy.

Asfaltsdrömmar- miljögestaltning

Göteborg är bland det bästa jag vet. därför skrevs det om Göteborg när vi skulle gestalta miljöer i svenskan. För vad skulle jag annars skriva om. Nä juste. Det finns lite fler delar, men det blir senare.

Han springer över gatan där vid grusvägen. Grusvägen som egentligen är en allé av lindar. Lindar och en och annan Rönn med rödspräckliga löv. Gatan är grå som himmelen och har inget övergångsställe, därför springer han. Runt nacken dansar de bruna lockarna och luggen ligger inte längre i hans gulbruna kattlika ögon så som den brukar.
På fötterna bär han brouges. Bruna av läder. Vattenpölarna spelar ingen roll längre, strumporna är redan så blöta tänker han. Drar in händerna i den förstora anorakens ärmar, för det är ju så obehagligt med blöta händer. Luvan är nedfälld för han tycker om känslan av regn mot ögonlocken. Allt blir mer drömlikt då säger han till mig. Jag fäller ned mitt gula paraply, skakar av regndropparna och håller med i det han säger. Visst känns det som en dröm när regnet bildar droppar på mina ögonfransar.

Det är inte sent men mörkret är redan runt om oss. Gatlyktornas ljus blandas med lövens röda färg och luften luktar regnvåt asfalt. Han trotsar regnet och tar min hand. Andedräkterna blir till blåvit rök i mörkret där vi står. Runt om oss springer folk runt under paraplyer, som om de bar med sig egna tak. Vänder mitt huvud uppåt mot himlen där jag skulle sett stjärnor om jag inte befunnit mig i Göteborg. Ser upp mot hustaken för på så vis ser man mer av staden. För större delen av de stora gulbruna tegelhusen befinner sig ju över mitt huvud. Här är nästan husen som vackrast tänker jag. Speciellt det där mörka med murgröna slingrande upp längs väggarna. Jag förundras över hur många som har torn högt där uppe. Mest gröna torn. Ett sådant ska jag en dag så jag kan sitta och titta ned på staden. Högt uppe i mitt egna gröna torn.

Dethär kanske var en bra idé, om det finns någon där ute som vill hjälpa mig så är jag överlycklig om denna någon vill hjälpa och ge konstruktiv kritik. För jag vill bli bättre, kunna skriva om drömmar och sagor och dimmiga dagar. För jag vet inte vad jag annars kan göra. Ingenting tror jag.

puss ♥

Konsten att sova

Sömnen kommer som en vän mjuk varm hand i tystnaden

Sömnen kommer kommer som en vän den dömer ingen

glömmer ingen, öppnar bara famnen

Vincent

det kommer bli en lång kall vinter

I can feel the turn of the earth

Yann Tiersen – Amelie From Montmartre

Sånt som hjälper när nätterna är mörka, långa och väldigt väldigt ensamma.

Hon dansar runt som för att visa att hon hör

Såhär ser jag inte ut idag, bara nästan.

Dethär har jag inte målat idag utan igår.

Fast nu till saken.

I dag har jag tagit lite ledigt. Ledigt för att rensa tankar och så. I skolan var det också lite ledigt med endast två lektioner. Alltså, när vi kom i en Engelska klassrummet och det var fullt av tända ljus och cider och sådant gott, det var ju inte helt fel. Inte alls.

Det passade bra på min lediga dag. För idag har jag mest funderat på vad jag vill bli, sedan, när jag blir stor och så.

Hittills har jag kommit fram till:

Författare

Astronom

Jobb med djurskydd

Illustratör

och till sist, starta ett kombinerat café/secondhand butik eller café/bokhandel.

Det tycker jag låter bra, fast det ger mig huvudbry, ska man stanna kvar på naturvetenskapliga eller ska jag byta till bild och form, Jag tror det blir det senare.

Gymnasiedöden och tävlingsvinsten.

Ville bara säga tack till fina Elsa för att hon valde mig som vinnare i sin Sailor-tävling (bild i inlägget under). Passade så himla bra nu mitt uppe i all skolångest och så. Åh gymnasiet tar död på mig snart.

Puss.

Luften bor i mina steg

I helgen träffade jag Håkan Hellström. Han tyckte om min sjömanströja jag sydde till skolavslutningen. Det var bland det finaste jag varit med om. För Håkan är ju Håkan liksom så man blev ju lite extra glad en kall Söndag.

Idag är det storm, åh för storm. Galet härligt.