"Did I tell you that I've invented a broomstick that'll reach Jupiter?"

Att det jag först börjar skriva om är Harry Potter känns väl ganska självklart för mig. På senare tid har det kommit att betyda så väldigt mycket för mig. Det har blivit nästan som en livsstil. för det går inte långa stunder då jag inte tänker på Harry Potter. Liksom, jag beundrar Joanne Rowling något kolossalt för den värld hon byggt upp, hur välskrivet allt är. Hur hennes ord om och om igen kan fylla mig med en himla underbar glädje, eller få mig att flera nätter i rad blöta ned boksidorna med stora våta tårar, det är magi. På riktigt.

Fantastiska kvinna, vad jag är skyldig dig mycket.

Jag känner mig lyckligt lottad för att jag inte bara har intresset för Harry Potter, utan att jag dessutom har sådana fina människor i mitt liv att dela det med. Männ

iskor som jag under lång tid växt samman med. Vi tillsammans intensifierar intresset till det dubbla. minst.

Min bror och hans vänner som tillsammans skriver tidningar om Harry Potters värld. Han som förstår vad jag pratar om precis. Vi som tillsammans håller kunskaperna & detaljerna levande. Hjälper varandra att komma ihåg vilken färg det är på strumporna Harry ger till husalfen Dobby. Ett par av mina närmaste vänner som jag tillsammans med kan gå omkring och citera böckerna med, Som bakar tårtor för att fira karaktärers födelsedagar tillsammans med mig, Som sitter uppe med mig en hel natt och tittar igenom alla filmer som hitintills gets ut. Och det räcker inte, jag kan i den listan lägga till alla dessa fantastiska människor från olika delar av Tellus som jag genom vårt gemensamma Harry Potter intresse fått en chans att prata med. Tack.

Jag kan nu inte se en tillvaro utan detta. Otänkbart. Helt totalt.

Så tack. Tack, tack, tack.