lördag 17 juli 2010

Regina Spektor

Vi fick sällskap av solen när vi vandrade mot Vintergatan. Med våta fötter som vandrat genom ett par för många vattenpölar. Mitt ibland folken blåste vi choklad-såpbubblor mot himlen. Det kom en luftballong och mina fötter var våta.
Jag skrev Arvika snirkligt över min handrygg och vi väntade i en timma.
Mitt på scenen befann sig nu en Steinway flygel och tre svartklädda personer vandrade in på scenen. Något fattades. Scenen var för ensam.
Regina spelade Better så vackert och sedan fortsatte allt. Genom One more time with feeling, Two birds, Eet, Machine, On the Radio, Blue lips & Laughing with. Utan att stanna, utan att tala. Knapt andas.

Efter laughing with blev allt så mycket klarare. Varför alla vart klädda i svart, varför Scenen såg så väldigt väldigt stor ut. och varför Regina såg så väldigt väldigt ensam ut bakom sin flygel.
Hon berättade om sin vän & Cellist Daniel Cho. Varför han inte var där. Vad som fattades dem. Hur de gjorde sina spelningar i hans minne.
Med K's hand mot sin axel berättade hon om att han imorgon ska begravas.

De lämnar scenen, alla förutom K. Han spelar en av sina låtar från Jupiter one. People in the mountain, people of the ocean. Han spelade i Daniels minne. Han tyckte så bra om sången. Något av det finaste jag hört.
Han sjöng "The sun was only there to tease. 'Cause then it rained. Oh it rained." Och tittade upp mot himlen. En himmel som nu började fälla små fina vattendroppar. Himlen grät för Daniel.

K steg av scenen & Regina kom tillbaka. Après moi spelades. Après moi, le deluge. Jag sjöng på Ryska om poesi i februari.
Den enda låt som inte kom från Begin to hope eller Far kom sedan. Somedays. & sedan Genoius next door, summer in the city, man of a thousand faces & the Wallet. Regina gick av och ropades in. Allt slutade med Samson och fidelity. Det var så sorgesamt så var jag skulle ta vägen visste jag inte. Det går inte att berätta, det blir så fel. Allt blir bara fel.

Måste bara lite snabbt säga att låtlistan var något av en besvikelse mitt i att det ledsamma. Saknade så väldigt mycket gammalt. låt listan var bättre i Göteborg. Men liksom, det skulle inte fungera med alla de låter jag längtade efter. Liksom att nio dagar efter en så nära väns död ställa sig på en scen och prestera är en så stark sak att göra. Jag kan inte med att vara besviken. Vem skulle kunna det.
Om hon spelat Hero hade mitt år varit fulländat. ungefär.
Men alltså, Regina, jag älskar dig vackra människa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar