"Happee Birthdae Harry"

Igår kväll satt jag på ett tåg, drack te och läste Harry Potter och dödsrelikerna. Utanför började det mörkna och timmarna försvann bakom mig.

Igår kväll försökte jag förklara för en norrman och en skåning som slagit sig ned vid mitt bord, vad som gör Harry Potter så himla bra. Försökte förmedla den känsla som inger sig i hela min kropp. Hur mycket det betyder för mig. Det fungerade ju inte riktigt att sätta ord på något sådant. Men jag tror dom förstod mig.

Igår natt låg jag i en liten tågkupé med sex andra och borde egentligen ha sovit. Jag läste de sista i samma bok. Försökte få tårarna som vätte ned min blåa kudde att inte låta så mycket. Förundrades över hur verkligt allt kändes.

När jag sedan tassade igenom tåget på jakt efter en toa vart allt mörkt. Gångarna låg övergivna i ett dunkelt ljus. Jag blev nästan förvånad över att inte dementorer kom för att suga själen ur mig, nästan besviken när inte Remus Lupins patronus flög fram runt hörnet. Var alla rödhåriga och fräkniga Weasleys? Tyvärr var det ju bara SJ gamla nattåg, och inte hogwartsexpressen jag åkte med.

Idag, 31 Juli. Födelsedag till två av de mest fantastiska personer. En i böckernas värld, och en skapare till just denna värld jag just nu skriver om.

Harry potter, Idag tretio år. Vad skulle jag ta mig till utan dig.

Joanne Rowling. Idag fyrtiofem år. Tack, Tack för att du och dina böcker fortsätter att förtrolla mig och jag kan inte sluta förundras över hur storslagen din hjärna måste vara.

Just nu vet jag inte hur mitt liv skulle se ut utan dig. Skulle jag fortfarande tyckt så mycket om böcker som jag gör nu, skulle jag själv vilja skriva? Skulle jag tycka om Fantasy och Sci-fi överhuvudtaget? Skulle det finnas andra karaktärer ur böcker som jag skulle fira när de fyllde år. Jag vet inte, men det tror jag inte.

Det finns folk som säger att de inte förstår böcker. Att det ändå inte finns på riktigt, att det inte är verkligt. Men vad är egentligen verkligt då.

Som Albus skulle ha sagt, " Of course it is happening inside your head, Harry, But why on earth should that mean that it is not real".

Försår man inte böcker, har man då inte läst Harry Potter.

Imorgon när jag fått sova lite ska jag ta mig och baka klart kakan till Joanne och Harry.

Till Joanne för att hon är så otroligt intelligent och för att hon gett mig väldigt fina vänner.

Till Harry, för att han är så verklig som vad som helst.

Men först ska jag nog ha en dejt med min säng som jag inte sett på en vecka.

Som Albus skulle ha sagt, "Let us sleep, for in dreams we enter a world that is entirely our own."

Kent

I solnedgången för tre dagar sedan hade jag den finaste timma& en kvart på jag vet inte hur länge. Kanske aldrig. En timma innan allt underbara började fick jag mig en himla fantastisk plats allra längst fram med staketet mot revbenen. Så vi stod där, hyperventilerande och så väldigt väldigt nöjda. Pratade med vakter och lite så. Tove blev lite kär i han som vart tjugofyra tror jag. Och timman ville aldrig riktigt ta slut.

Regina Spektors flygel rullades ut, och in kom ett stort stort svart skynke. Måtte de bara sätta upp det framför scenen. Lycka när det började hissas upp för hela scenen. Genom skynket kunde scenarbetarna bara skymtas som skuggor, och tiden gick lite fortare.

Sen så blev himmelen rosa och scenen släktes ned. & hela hopen med människor framför vintergatan exploderade. Musiken började och Skuggiga siluetter av Jocke, Martin, Markus och Sami (& två till jag inte kände igen) klev upp på scenen. I samma stund som jocke, till publikens jubel, sjunger "jag vet att du sover.." släps det svarta skynket ned och sen är allt bara suddigt, lyckligt och så väldigt vackert. Utan dina andetag som öppning, alltså. perfekt.

och när sluttonerna övergår i introt till Det finns inga ord, då finns det inte så mycket mer man kan säga. orden räcker inte riktigt till. Och sen, trummorna till skisser för sommaren från en plats i solen. (som förutom Gamla Ullevi, Glasäpplen & ett hemskt albumnamn är en ganska fin skiva) sjätte spåret, Ensam lång väg hem, från nya spelades sen. Den är fin, men tänk om det varit passagerare istället. Den är så väldigt bra.

LSD, någon? stod på tur. Tillbaka till samtiden är nog den kent-skiva jag lyssnar minst på, men alltså, den är ju himla bra när man tänker efter. Jag föredrar bara de äldre skivorna när jag lyssnar hemma och så. Och sen började Röd-låtarna, Töntarna & Ensamheten. (åh, Ensamheten. fin!, fast av låtarna med 'ensam' i titeln så är Ensammast i Sverige bäst.) Töntarna fick otroliga applåder och världens sång-bifall.

Gamla Ullevi vart på tur. Kan vara Kent sämsta låt. nästan i alla fall. Tycker inte alls den är så bra, men liksom, stämningen vart så himla bra så det gjorde egentligen inte så mycket. Bara att Ismael hade varit mycket roligare att höra. För den är ganska fantastisk.

Sen mer Röd, nämligen Idioter. den låt jag tyckte bäst om när jag först hörde Röd. Och den är fortfarande bra. Den kändes ganska mycket Arvikafestivalen tycker jag. (inte just att "folk är idioter" då utan mer musiken, melodin och sådär) Ungefär där hade allt som någonsin kunnat kallats för sångröst försvunnit. Jag skrek-sjöng-jublade-skrattade lite för högt. Äsch, vad gör det.

Sen Ingenting. Vet inte om det är för att den spelades ihjäl på radion eller vad det är, men jag tycker inte den är så fantastisk som folk verkar tycka. Dock är den ju bra live och så när alla sjunger och hoppar och så. Det är ju aldrig fel liksom!

Samtiden låtarna fortsatte med Vy från ett luftslott. och sedan Krossa allt från Röd. (den låt jag tycker minst om från Röd.) Och nu vart himlen alldeles mörk. Och det spelade faktiskt ingen roll att det blev så mycket elektronika-synth. för alltså, allt var så härligt ändå. Det är ju inte riktigt sådana låtar med kent som ditintills hade spelat som jag brukar lyssna på. Jag brukar tillochmed ofta byta om ingenting eller Gamla Ullevi kommer upp på suffle på spotify och sådär. Men på konsert funkar det så väldigt bra. Förvånansvärt bra.

Krossa allt övergick som väntat i Dom andra och Tove blev glad. Och jag ville bara inte att kvällen skulle ta slut, för det var så bra.

Sen, Sen! till min glädje säger Jocke att de nu ska spela en kärlekslåt. Till oss.

"Det här är 747" säger han. Och jag tänker inte så mycket mer. Skriker nog lite för mycket för vad som anses vara normalt. Men det är så skönt att för omväxlingsskull få göra så. Skrika alltså. Det är precis så fin som jag väntade mig. Om inte finare.

Sen går de av scenen. Om de inte kommer tillbaka ut nu så dör jag hinner jag tänka innan Jocke, Martin, Markus & Sami återigen dyker upp.

Jocke andas in och börjar berätta för oss om sin släktings fru som dog. Och om sorgen. Och att de nu skulle spela en låt som handlade om dethär. och så.

Bakom mig började folk viska "M". Om de inte spelar M nu så vet jag inte vad.

Med rinnande tårar utför kinden lyssnar jag sedan i fyra minuter på den finaste låt jag vet just nu. M. så ofattbart fint och alltså, ja..

Jag tror nästan att tiden stod lite still just där och då.

När låten tonat ut talar Jocke till oss igen. Han berättar om samma släkting som gav honom pengar när han tog studenten. Till extra öl och så. Sedan skjutsade han Jocke till festen.

"Jag tänker alltid på honom när vi spelar den här låten".

Det bara måste vara Mannen i den vita hatten. Det bara måste.

"Mannen i den vita hatten" förtydligar Jocke Berg. Och allt blir sedan sådär fint som det alltid blir under Mannen i den vita hatten. Men extra verser och allt.

Med tillhörande röda pappersfåglar och allt! Så vi dansade av oss in i allra sista sekunden under alla fåglar och sen skrek vi lite med publiken, tvingade den tjugofyraåriga vakten att plocka fåglar åt oss. Och sen vart den kvällen slut.

Och allt kändes sådär ofattbart.

så vi satte oss i bilen och kom hem vid fem. Så väldigt väldigt rolig dag.

tack.

Regina Spektor

Vi fick sällskap av solen när vi vandrade mot Vintergatan. Med våta fötter som vandrat genom ett par för många vattenpölar. Mitt ibland folken blåste vi choklad-såpbubblor mot himlen. Det kom en luftballong och mina fötter var våta.

Jag skrev Arvika snirkligt över min handrygg och vi väntade i en timma.

Mitt på scenen befann sig nu en Steinway flygel och tre svartklädda personer vandrade in på scenen. Något fattades. Scenen var för ensam.

Regina spelade Better så vackert och sedan fortsatte allt. Genom One more time with feeling, Two birds, Eet, Machine, On the Radio, Blue lips & Laughing with. Utan att stanna, utan att tala. Knapt andas.

Efter laughing with blev allt så mycket klarare. Varför alla vart klädda i svart, varför Scenen såg så väldigt väldigt stor ut. och varför Regina såg så väldigt väldigt ensam ut bakom sin flygel.

Hon berättade om sin vän & Cellist Daniel Cho. Varför han inte var där. Vad som fattades dem. Hur de gjorde sina spelningar i hans minne.

Med K's hand mot sin axel berättade hon om att han imorgon ska begravas.

De lämnar scenen, alla förutom K. Han spelar en av sina låtar från Jupiter one. People in the mountain, people of the ocean. Han spelade i Daniels minne. Han tyckte så bra om sången. Något av det finaste jag hört.

Han sjöng "The sun was only there to tease. 'Cause then it rained. Oh it rained." Och tittade upp mot himlen. En himmel som nu började fälla små fina vattendroppar. Himlen grät för Daniel.

K steg av scenen & Regina kom tillbaka. Après moi spelades. Après moi, le deluge. Jag sjöng på Ryska om poesi i februari.

Den enda låt som inte kom från Begin to hope eller Far kom sedan. Somedays. & sedan Genoius next door, summer in the city, man of a thousand faces & the Wallet. Regina gick av och ropades in. Allt slutade med Samson och fidelity. Det var så sorgesamt så var jag skulle ta vägen visste jag inte. Det går inte att berätta, det blir så fel. Allt blir bara fel.

Måste bara lite snabbt säga att låtlistan var något av en besvikelse mitt i att det ledsamma. Saknade så väldigt mycket gammalt. låt listan var bättre i Göteborg. Men liksom, det skulle inte fungera med alla de låter jag längtade efter. Liksom att nio dagar efter en så nära väns död ställa sig på en scen och prestera är en så stark sak att göra. Jag kan inte med att vara besviken. Vem skulle kunna det.

Om hon spelat Hero hade mitt år varit fulländat. ungefär.

Men alltså, Regina, jag älskar dig vackra människa.

Johnossi

Apollo, Arvikafestivalens tältscen var redan alldeles dansvarm när vi ett par minuter sent dök upp till Johnossis spelning i torsdags. Efter lite smidigt (nej) hoppande förbi lite folk kom vi till mitten där man i alla fall kunde se ett par hörn av scenen. En scen som hade dagens finaste höghusbakgrund. Har inte riktigt full koll på hur mycket vi egentligen missade, men jag har en vag aning om att de öppnade med Mavericks. Himla synd för den hade jag så gärna velat höra. Kom lagom till Dead End i alla fall! Nästan bäst på nya. Så, nu började en underbart svettig dansfest! Av med alla blöta regnkläder och sjuga för full hals. Det var det som gällde. & Johnossi i sig var överraskande bra live. Det är ju inte mer än två på scenen menar jag men det blir ändå så roligt att lyssna på.

Jag vet inte riktigt varför, antar att jag hade lite för roligt och att det var lite för varmt och att Johnossi spelade lite för bra men jag minns nästan ingenting. Det gick så himlans väldigt snabbt bara. Vet att de spelade Roscoe och att den vart så himla bra som jag förväntade mig Sen minns jag ett par sju åtta låtar till & att alla bara sjöng & sjöng och såg så glada och rusiga ut. Tältet kändes nästan som en liten cirkus och ljuset föll så fint. & liksom det var väl inte mer än så. Bra timma det där, i cirkustältsvärmen.

Timo Räisänen

Klockan 16.00 den 15 Juli, Torsdag sprang vi lyckliga ut i ösregnet. Helt festivalrusiga. Vem behöver solen när man ska se Timo.

Kvart över fyra i förrgår öste fortfarande regnet ned, jag har aldrig varit så blöt, eller så glad.

Nu trotsar vi regnet, & timo hade samma kläder som sist.

Öppnade med About you now & vi dansade regnvåta danssteg. Så väldigt perfekt.

Jag har för mig att Mr Saturday spelades sen, brabrabra live-låt!

Det spelades Numbers & Sixteen också. Sixteen är något bättre, men alltså vilka låtar alltså.

& någon gång där så spelades Carrie Anne från nya skivan. Den hade jag minsann inte hört live tidigare! Det regnade mindre och mindre & stämningen blev bara bättre och bättre.

Sen blev timo lite naken av sig, men han var lika glad ändå. När man tagit av sig tröjan och allt så kändes det tvunget med Creep. Så det blev Creep. Och Creep är så fin så man dör en smula inombords. tack för den vackra låten.

Efter att själv stått med sin gitarr och spelat Creep tills hjärtat brister så var det dags för något lite fartigare, närmare bestämt In only a lifetime, med resten av bandet.

Alltså Joel (får man kalla han för snygg-joel?, jag tror nästan att jag gör det), Patrik (happy-nameday-to-you-Patrik), Niels Nankler & till sist Hans Olsson (som för trettionio dagar sedan sa att jag vart smart & att han skulle göra två spelningar den femtonde Juli)

Lite annat fint som spelades: Sweet Marie, Don't let the Devil Ruin it all (så himla pepp live. Den som fastnar i mitt huvud efter konserterna.), Carry me home (så.vacker.punkt), Let's kill ourselves a son (kan vara Timos bästa låt)& Fear no darkness, promised child.

Nä, jag kan bara inte bli besviken på Timo, det är alltid så himla mycket fart och glädje, och ja allt.

Ja sen hamnade ju tröjan på huvudet, och jag dasade lite med en flicka med gul regnrock, och ja allt var så himla roligt att vi knappt märkte att det slutade regna. Solen kom tillochmed på besök under Outcast! & Timo log så förnöjt mot den. Hälsade den välkommen till Vintergatan. Befann man sig inte vid Vintergatan Torsdagen den femtonde Juli, klockan kvart över fyra till halv sex, så missade man verkligen något. Vi hann tillochmed med att springa bort till tältet där Timo och Hans befann sig efter johnossi konserten. Min fjällräven ryggsäck vart för blöt, han signerade sitt eget ansikte på min timo-pin i stället. Lika trevligt som vanligt, äger nu fyra timo autografer. (stalker)

Dock måste jag få tillägga att det inte kunde toppa spelningen på Liseberg, Timo på hemmaplan liksom. Svårslaget. & jag vill verkligen höra Michael nästa gång. För den är så fantastisk. Fast tack ändå Timo. Puss, tack, kram, jag älskar dig, dra åt helvete.

Hästpojken

Hästpojken fick inleda Arvikafestivalen för oss. Egentligen skulle de ju spela idag på fredagen, men så skulle de göra en spelning för P3 sommarsession. Vilken tur man kan ha, för när jag i våras skulle ha sett hästpojken i vackra Göteborg så blev dom sjuka & så. Andromeda var himla mysigt, speciellt med allt regn utanför.

Sen så kom programledarKitty och pratade lite och sen så kom självaste Hästpojken med Martin i täten! Kan det ha varit så att de började med att spela 'små korta stunder'? Ja, så kanske det var. Den är fin den. Nej förresten det är klart att dom inte började med den! Den spelades ju med Makthaverskan-Maja. Så dum jag är.

Äsch vad dåligt minne jag har, Det kanske var 'när jag drömmer'. Hm, ja det sänds ju på P3 imorgon, får väl bättra på minnet då!

Det blev ju inte riktigt som en vanlig spelning eftersom det blev en

massa mellanprat & inte så stort rum för musik & sånt där bra. Men, ändå, det var ju förträffligt att äntligen få sig en liten titt på Hästpojken!

Men lite rum för fina låtar vart det ju såklart, tillexempel så fanns det rum för 'Gitarrer & bas, Trummor & Hat'. Inte helt fel, dock är det inte den bästa de gjort, tycker jag då. & sen så var det ju 'små korta stunder' med Maja. & de spelade 'jag ser solen i dig (men den ser inte mig)', 'jag förväntar mig ingenting', 'medan vi faller' & så 'Cancerkropp'. Den sistnämnda tycker jag mycket bra om. Nu kan mitt minne lura mig igen men min hjärna har i alla fall bestämt för sig att

'Här har du ditt liv' spelades. Hm. nä jag vet inte om det var så. herregud jag tror jag blir senil.

Något som jag i alla fall vet var att de inte spelade 'Caligula', 'Från där jag ropar' eller 'Shane Mcgowan', vilket vart synd. För de är himla bra låtar det. Det var i överlag för lite från 'Caligula'. Tycker så bra om den skivan, så festivalig!

Men annars var det en riktigt rolig spelning, plus i kanten för den goda glassen & det vackraste scennamnet på hela festivalen. Amdromeda, det är grejer det!

arvikafestivalen!

Jag tror nästan att igår var den finaste dagen i mitt liv.

Så fin att jag måste dela upp den i flera delar. Så jag börjar lite långsamt med att bara berätta om allt. & så. Och sen så måste jag ju skriva om allt allt på de vackra spelningar som var igår.

Men först. Långsamt. För alltså annars dör jag av längtan tillbaka.

Åh, dagen började tidigt tidigt med en Johnossi-skiva och nyagamla jeansshort, sådana där perfekt slitna och mjuka. In i bilen, hämta finfint folk. Moa, Tove & Cornelia närmare bestämt. Pappa fick vara chaufför. Isola & Hagnesta hill i bilen i tre timmar. Stannade vid elva och tappade ut all vattenmelon på asfalten.

Åkte vidare mot Arvika, som igår måste varit den finaste platsen på Tellus, minst.

Visste att vi fyra fina timmar skulle se band oavbrutet så vi laddade med pasta vid andromeda.

Pastan åts upp och då fick vi Ben&Jerry glass av P3. Tackar och bockar, den vart mycket god!

Och sen, sen började första konserten. Hästpojken. Pappa tycker deras namn är Sveriges fulaste, jag tycker det är världens festligaste!

Förutom ett himla bra namn har dom ju himla bra låtar också. Ja och sen så sänds det ju på P3 imorgon, 12.03 för att vara exakt, så jag kan lyssna igen och igen och igen!

Andromeda vart ju så bra så att scenen hade tak för utanför öste regnet ned. Vintergatan, däremot har inget tak och det var precis där vi sedan såg Timo Räisänen. Fast vem behöver ett tak när man har Timo liksom. Det var inte riktigt lika bra som på Liseberg, och jag hade väl ungefär lika bra plats som sist. Men ändå, nu har jag ju sett han tre gånger på fyra månader och det är fortfarande lika roligt och Timo ser fortfarande lika duracellkaninig ut, så vart det ju fortfarande bra. Såklart! Fast jag har aldrig varit så blöt som då, fast såklart, Regn är bäst!

Samtidigt som Timo slutade spela började Johnossi spela på Apollo. Så vi sprang som dårar mot vad vi trodde var Apollo men som såg misstänkt litet och folktomt ut. Vi hamnade visst på Lyran, jag är lite dålig på det där med kartor och storleksbedömning. Men tillsist, om än lite sent hittade vi till Apollo och efter lite smygande förbi folk som inte riktigt såg ut att ha allt för roligt hamnade vi mitt i allt. Tyvärr så tog det slut alldeles för fort, eftersom det inte blev riktigt roligt förrän vi kom in i danshavet. Men himlar vad bra dom vart! Det var ju bara dom och Hästpojken jag inte sett tidigare så det vart verkligen en himla positiv överraskning. Fast minus för platserna och förseningen då.

Klockan hade då slagit halv sju och vi hade sisådär tre timmar innan Regina Spektor skulle börja spela. Så vi passade på att pusta ut litet & kolla runt lite noggrannare på festivalområdet. Fast jag missade tyvärr ståndet med vegetarisk mat så det blev lite nachos och guacamole istället. Sen så kollade vi runt i alla små stånd med småprylar. Köpte

mig en liten töjning i horn, men det säger jag bara lite tyst för annars blir mamma så förmårrad på mig. Och efter det, ja då var det bara att ställa sig vid Vintergatan igen och vänta på Regina Spektor i en timma. Var ju tvungen att blåsa lite chokladsåpbubblor på publiken också!

En lisebergskanin seglade förbi över våra huvuden och sen började Regina spela. Mer om det får jag skriva sedan för det var så väldigt sorgligt.

Efter Regina bestämde vi oss för att vänta vid Vintergatan för att se Kent. Det gjorde vi helt rätt i för eftersom vi stod nästlängstfram på Regina så kom vi allra precis vid staketet. Otroligt fint tyckte vi för det var redan då helt fullt med folk överallt. Så vi stod där och lekte namn leken, Cornelia vann. Attans alltså. & sen började vi prata om vad vi ville höra för låtar & vilka låtar som skulle vara med på ett kent-blandband. Tove ville höra FF, Musik nonstop, Dom andra, Mannen i den vita hatten (16 år senare) & M. Cornelia ville ha stenbrott & blåjeans med på sitt blandband (om jag inte minns helt fel) & jag ville ha med Kevlarsjäl, Beskyddaren, M & Klåparen, minst. Men det tror jag inte att Cornelia ville. & jag ville höra Vinternoll2 & M & pojken med hålet i handen. Moa kunde vi tyvärr inte höra med, för hon hamnade lite ifrån oss.

Sen till min enorma förtjusning packade scenarbetarna upp ett stort svart skynke. Jag höll de två tummar jag har för att det skulle sättas upp framför scenen. (precis som när jag såg In Flames 2008, för att det var så fint) Och sen. Sen satt det helt plötsligt där! Och jag var så otroligt pepp så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. (Även om jag hade velat ta vägen någonstans så var det omöjligt, för publiktrycket var redan innan jättestort)

Åh, sen började dom spela, och det får jag berätta om någon annan gång. för det får inte plats.

& så var det slut. Nä vad orättvist att jag inte hade råd med hela festivalen. Tänk, In Flames, Shout out Louds, Deportees och Krunegård. Det hade allt varit något. Det får bli nästa år!

Vi skulle egentligen sovit i en lånad lägenhet, men vi ändrade oss och chauffören (pappa) körde oss hem genom dimman. lite efter soluppgången kom vi hem igen. Trötta med så väldigt väldigt glada.

Tack Arvika. Vi ses igen!

“In dreams, we enter a world that’s entirely our own"

se här, det här måste jag göra.

mest för att se om jag ändrar mig om ett par månader eller år eller så.

Äsch det får bara kvar på engelska, hittade det på thethreebroomsticks.tumblr.com

All time favorite character? Ronald Weasley

List the books in order from your favorite to your least favorite. Fången från Azkaban, Dödsrelikerna, Fenixordern, Hemligheternas kammare, De vises sten, Halvblodsprinsen, Den flammande bägaren.

List the movies in order from your favorite to your least favorite. Halvblodsprinsen, Hemligheternas kammare, Den Flammande bägaren, De vises sten, Fenixordern, Fången från Azkaban.

Favorite chapter from your favorite book?rinsens berättelser från Dödsrelikerna helt klart! (det sämsta är Epilogen i samma bok)

Top 5 favorite characters? Ronald, Luna, Fred/George, Dumbledore & Severus. (fast såklart är Harry, Hermione, Lee, William, Lupin & Sirius helt fantastiska dom med!)

Five least favorite characters? Dolores, Lockhart, Rita Skeeter, Fudge & Fleur

Favorite member of the Golden Trio? åh, måste vara Ron såklart!

Favorite family? Såklart alla Weasleys.

Favorite antagonist? Draco.

Favorite Death Eater? Bellatrix.

Three favorite spells? Oppugno, Expelliarmus, Sectumsempra

Three favorite potions? Felix Felicis, Wolfbane elixiret (stormhatts elixiret blir det översätt) & Polyjuice.

Favorite Non-Hogwarts magical building? Om kråkboet räknas så det, annars kanske mysteriedepartementet.

Favorite Diagon Alley shop? Bröderna Weasleys trollkarlstrick (låter så himla mycket tråkigare på svenska) eller Flourish & Blotts.

Favorite Hogsmeade Shop? Tre kvastar måste det nog bli.

Favorite Unforgivable Curse? Imperiusförbannelsen. skulle varit Cruciatusförbannelsen om inte Sectumsempra varit mycket mer intressant.

Favorite mode of wizard transportation? Hippogriff. Eller Testral

Favorite Weasley? Ronald.

Favorite Order member? Lupin

Favorite DA member? Luna & Neville.

Favorite pet? Hedwig & Krumben

Favorite Hogwarts room? Vidbehovrummet.

Favorite Hogwarts professor? Remus Lupin & Severus Snape

Favorite non-human Hogwarts resident? Vingfåle.

Favorite Tri-Wizard champion? Harry.

Favorite House Elf? Dobby!

Favorite Wizard sweet? Bertie botts bönor i alla smaker.

Favorite canon couple? Lupin & Tonks

Favorite non-canon couple? Ron & Hermione

Biggest surprise of the series? Alltså måste väl vara harry-horcruxen fastän man kunde ana det. Eller hela allt detdär med snape och så, fast det är lite på samma sätt som med horcruxen där.

Biggest letdown of the series? "I want a book eight" och Epilogen.

One character you wish lived? Sirius och Fred.

Moment that will always make you cry? Åh, när Dubledore, Fred, Remus, Sirius dör. När harry går i skogen för att överlämna sig till Voldemort. Och jag kan inte hjälpa att bli lite våt i ögonen i fjärde boken när Harry och Ron är ovänner. "men ron bara stod där i sin urvuxna pyjamas.."

Your Patronus would be…? Hippogriff eller sköldpadda.

Three things Amortentia would smell like to you. Pojknacke, Te, sommarregn

You would use Felix Felicis to___? Lyckas med intagningsprov till någon konst/design skola, typ HDK.

Job you would most like to try? lärare i skötsel och vård av magiska djur eller astronomilärare.

Ron/Hermione or Harry/Hermione? Helt klart Ron och Hermione. Har aldrig aldrig tyckt att Harry och Hermione skulle passa ihop.

James/Lily or Snape/Lily? Hur mycket jag än tycket om Severus så måste jag ändå säga James. Annars skulle vi ju faktiskt inte ha Harry. Ju.

Sådär ja, dagens Harry Potter dos.