torsdag 23 september 2010

Paolo


Alltså, behöver jag ens säga att han är stört snygg?
Jag skriver det ändå, för det är han. Och bästa rösten och finaste dialekten har han ju också.

Idag har varit en bra dag mitt i allt kaos. Köpta de finaste skorna någonsin och bästa Ellen var med. Och då känns allt bra.
Åh nä nu ska jag lyssna lite mer på Paolo för jag och Ellen pratar nästan alltid om honom så det känns ju bra och så. Godnatt.

måndag 20 september 2010

Little Lion Man


VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
"Boris the Spider" med The Who. Spindlar är botten med The Who är fantastiska.

NÄMN EN LÅT SOM GÖR DIG LEDSEN.
åh, det finns många. Låtar som egentligen är ganska lyckliga och så som jag associerar med saker. Men "M" med Kent gör mig alltid ledsen.

VILKEN ÄR VÄRLDENS MEST STÖRIGA LÅT?
Allt jobbigt som sätter sig på huvudet som man absolut inte vill ha där.

FAVORITBAND/ARTIST, OF ALL TIME?
Alltså, det här är svårt. Kent tror jag ändå har hållt i sig längst. Pink Floyd är en stark kandidat dock, men har inte vart på Pink Floyd humör på ett tag.

BAND / ARTIST DU NYLIGEN UPPTÄCKT?
Upptäckt och upptäckt. Men har nyss börjat lyssna på Mumford and sons. Sen så är Jupiter one fina. och lite sånt där.


BÄSTA KVINNLIGA RÖST?
Regina Spektor.

BÄSTA MANLIGA RÖST?
Jocke Berg. Det måste jag nog säga. Fast Paolo Nutini är ju himla fin han med.

VILKEN MUSIKSTIL LYSSNAR DU MEST PÅ?
Just nu mest svensk indierock och pop. Sen blandat med lite franskt och isländskt. Då och då lite 60-70 tals rock och lite melodic death metal på det så har vi nog allt.

Och en del "klassiskt" också. Fast vet inte om man kan kalla det för klassiskt så jag vet inte.

VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU VILL BLI GLAD?
Treehouse med I'm from Barcelona, Kom Kampsång med Timo och Lasse, eller ja något fint med Håkan eller så.


VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU VILL LUGNA NER DIG?
Musiken från Amelié från Montmartre. Det är det enda som hjälper. Det och Lars Winnerbäck och ibland Sigur Rós.

SENASTE KONSERTEN?
Hästpojken och Kristian Anttila för ungefär två veckor sedan. Hästpojken var fantastiska.


VEM ELLER VILKA LYSSNAR DU PÅ MEST JUST NU?
Kent och Regina Spektor och Håkan och Sigur Rós. Mest Regina Dock.


HAR DU NÅGONSIN DEJTAT EN MUSIKER?
nej tyvärr får jag säga.


BÄSTA TJEJBANDET?
Har inte hittat ett riktigt bra tjejband ännu tyvärr. Bara artister. Med band.

VAD TYCKER DU OM KLASSISK MUSIK?
Divenire av Ludovico Einaudi är finast just nu. Sen så finns det en del bra och en del mindre bra.

VAD TYCKER DU OM COUNTRYMUSIK?
Nja det vet jag inte.

LYSSNAR DU PÅ MUSIK PÅ FRÄMMANDE SPRÅK?
Lite Franska och lite Isländska. Och lite Ryska när Regina vill sjunga det.

OM DU VAR ETT INSTRUMENT, VAD SKULLE DU VARA DÅ?
Dragspel. Helst ett dragspel i ett hörn av Montmartre. I handen på någon trevlig farbror med hatt.


LYSSNAR DU PÅ RADIO?
väldigt sällan. Mest aldrig.

GILLAR DU MTV?
Nej.

KAN DU NAMNET PÅ ALLA BANDMEDLEMMAR DU LYSSNAR PÅ JUST NU?
Inte på alla de band jag lyssnar på nej.

VILKEN KÄND MUSIKER SKULLE DU GIFTA DIG MED OM DU FICK CHANSEN?
Timo Räisänen. Eller Paolo Nutini för han är ju lite yngre. och himla snygg.


DITT FAVORITSOUNDTRACK (FILM)?
Amelié, Harry Potter och halvblodsprinsen, och sagan om ringen. Fast just nu är nästan where the wild things are bäst. och 500 days of summer är fantastiskt bar också. Svårt att välja där.

VAD LYSSNAR DU PÅ PRECIS NU?
The cave med Mumford and sons.

ANVÄNDER DU BANDTRÖJOR?

Ja, min Regina Spektor Tröja och min Kent tröja. Dock inte alla de jag äger (två In Flames, en KoRn, en System of a Down, ) Bra band men nä.

söndag 19 september 2010

If people were rain, I was drizzle and she was a hurricane


Det känns nästan lite tomt, saknar Göteborg en himla massa. Känns väldigt ovant att springa omkring i Uddevalla istället. Himla mycket tråkigare faktiskt. Men så äre väl när man måste gå i skolan och sådär.
fast helgen har varit in ändå med massa film och bio och sådär och ett riktigt bra spel med riktigt bra vänner. Bra helg som sagt.

Något som också är bra är att det börjar bli riktig höst nu, bästa årstiden tror jag nog. Såhär känns hösten för mig: Ta mig med storm
När det blir höst har man en riktigt bra ursäkt att sitta inne och dricka te, lyssna på riktigt bra musik och läsa om de bästa böckerna som finns. Eller se en film eller sitta på café när det regnar utanför och prata i tre timmar med fina vänner. Eller klä på sig varmt och gå ut tidigt tidigt på en promenad vid vattnet. Bara jag och kameran och leta efter hösten. Så är hösten. Man kan göra lite vad man känner för, för allt är ju liksom ganska så okej.

Eller så kan man göra äppelpaj till kvällsmat för att man måste ju ändå ta till vara på äpplena på något sätt och vis. Man har tillochmed en anledning för att äta äppelpaj. Bästa årstiden.

Nästa helg ska jag iväg och träffa Håkan Hellström på bokmässan, och nu är det otroligt jämt i valet mellan de rödgröna och alliansen och jag borde egentligen skriva Engelska dagbok, och jag är himla nervös inför skolfotot imorgon, och idag fyller Hermione Granger år och ja, jag vet att jag är lite för galen i Harry Potter och ja, jag tycker bara det är fint.

godnatt.

tisdag 14 september 2010

Om kyssar

För femhundranittioen dagar sedan blev jag kysst för första gången. Jag vart fjorton och ett halvt lite sådär och tyckte att det nu verkligen var dags. Du var inte den jag trodde och allt blev så himla upp åt väggarna galet. Ibland så vill det dig inte och allt känns som en atombomb i magtrakten. Fast som tusen fjärilar på samma gång som inte inte inte för allt i världen vill släppa taget.
På fyrahundrasjuttionio dagar har jag inte känt ett par läppar mot mina och det känns sådär tomt. Jag vet inte.
Åh, tänkte berätta om tre gånger. Tre gånger jag minns sådär extra tydligt. Inte för att jag saknar dig utan för att jag saknar att ligga nära nära och hångla som om idag var den sista dagen i livet.

En gång. En måndag som var kall och jag tror det var april. Du var inte vad du varit och jag skulle träffa dig för fösta gången på riktigt efter kanske sådär två veckor. Det var kallt och jag var kall och allt var kallt men du var ganska så varm. Vi gick till vattnet där vid bron och jag saknade dina läppar och allt var kallt. Jag ville nästan bara gråta för du var där och jag var så säker på att du aldrig ville se mig mer och dina ögon var det just då svårt att möta. Vi stannade på bron där vid den gamla kvarnen och så drog du mig nära nära och jag kunde känna din andedräkt mot min näsa. Och så kysste du mig, och jag satte alla tårar i halsen för jag vet inte. Du skrattade och kysste mig på pannan (sådär som jag älskar) och vi klättrade över broräcket och hoppade över taken nedanför. Letade oss in i kvarnen där att var mörk och om möjligt ännu lite kallare. Och där var du och där var jag och jag kunde nästan inte se dig. För det var ju så mörkt. Din tröja låg på marken och det gjorde min med och jag fick komma nära nära för att inte fyra så. Lutade örat mot ditt bröst för att lyssna lite. "Jag kan höra ditt hjärta" Du svarade att du inte hade något och du kysste mig igen. Och du var så nära med noll lager emellan.

Det var maj och jag hade feber. Längtade efter dig och blev så väldigt glad när du kom efter skolan för att höra hur jag hade det. Vi satte på en spellista full med kentlåtar som var den finaste jag hört och lade oss på gästsängen. Måste vara tysta för mamma och pappa var ju hemma. Och trots att min hud var febervarm så ville du bestämt ligga där och hångla med mig ändå. Och då är det ju det man sak göra. Och då var det ju det vi gjorde. Fast lite tyst och försiktigt tänkte jag. Jag tyckte bara det var så fint för du lyssnade på Kent med mig fastän du inte tyckte om det som jag. Fastän du nog hellre skulle vilja lyssna på annat så låg du där med mig ändå för att jag var sjuk och behövde sällskap. Och kanske lite för att du ville hångla också.
Dagen efter var jag feberfrisk igen men du låg hemma med fyrtiogradig temperatur. Jag hoppas det var värt en feber.

Sista natten tog du mig till stranden där vi stod på bryggan i kvällssolen. Det var längesedan sist och sommaren skulle just börja. Du tog min hand och sade att vi skulle åka därifrån. Åkte upp på berget bakom för att få utsikt och där uppe stod vi undertiden som solen gick ned i havet och färgade allt orange. Hand i hand och du kramade mig och ville att jag skulle komma hem till dig. Hemma hos dig finns ett liten rum kommer jag ihåg. Ett litet rum som blir sisådär femtiograder när man är två under ett täcke. Under täcket med dig nära var jag säker på att allt skulle bli bra igen. Att du älskade mig så som jag älskade dig. När det blev natt och jag bara var tvungen att gå hem igen följde du mig hem. Håret var i en oreda vid nacken och vi gick över gräset. Det var nog en ganska varm kväll faktiskt. Så som det ska vara i maj. Fint tänkte jag och du var bredvid mig och jag ville att det skulle vara så för alltid ungefär.
Efter att ha kysst dig en sisådär tusen gånger på vägen så kom vi hem till mig. En hejdå puss? Ja, en hejdå puss. En kram till och sedan var du borta. Sista gången med noll lager mellan oss.
Siste gången jag hörde ditt hjärta slå, det hjärta du sade var av sten.

Jag saknar dig inte mer för jag vet att vi inte passade tillsammans. och du gjorde mig illa. Ibland så kan inte två vara tillsammans och det var nog lite så, men våra läppar passade fan så bra tillsammans.