La Valse Des Vieux Os

Hit kan man kika in om man vill. http://lavalsedesvieuxos.tumblr.com/ För där finns jag lite oftare. Tänkte bara nämna ett i förbifarten. Handlar mest om Harry Potter och Doctor Who och annat fint.

Vi säger väl så.

Hon sjunger kärlekssånger för min hud.

Nytt projekt på gång. Skriver numera noveller om vissa utvalda låttexter.

Närmare bestämt om:

Write About Love- Belle & Sebastian. Kommer handla om en person som flyttar till Paris för inspiration till författardrömmarna. Lite som jag med andra ord. Minus det där med Paris då.

Chemo Limo- Regina Spektor. Handlar om en Cancersjuk mamma. Jag tänkte låta det få fortsätta handla om det.

Vintervila- Kent. Det är den end jag börjat på. Handlar om ett par som en vecka i Januari låser in sig i sin lägenhet för att rensa tankarna lite.

Sedan har jag tre Håkan låtar som väntar på att en historia ska formas runt om dem. Vid Protesfabrikens Stängsel, Mitt Gullbergs kaj paradis och Tro och Tvivel har jag valt. Har lite idéer men inget riktigt bestämt.

Har planer på någon fantasy, Sci-fi, Rymd historia också. Lyssnar lite på Detektivbyrån och hoppas på lite idéer.

Jag hoppas kunna bli klar med Vintervila novellen innan lovet slutar. Får ta mig tid emellan naturkunskaps pluggandet, Sagan om Ringen filmkvällen och Göteborgs besöket.

Asfaltsdrömmar - slutet

Vi går in till nästa rum som ligger rakt fram sett från ingången. Fötterna rör sig försiktigt över det gamla golvet. Rädd att förstöra kaoset. I rummet sätter han sig i den röda lilla divanen mot den tjocka vita ytterväggen av betong. Jag följer efter. Runt om mig luktar det värmeljusrök. I vanliga fall brukar värmeljusen bara lukta sådär speciellt när de är nytända. Men dofter förstärks på något sätt här.
Jag undrar vad han tänker på. Han säger att han mest brukar tänka på Beethoven och kvantfysik. Sådant han tycker är viktigt. Men jag tror att idag fladdrar andra tankar innanför ögonlocken. Jag tror att han precis som jag tänker på att hans hand är varm i min. Hans gulbruna ögon vandrar över mitt ansikte, där blicken fokuserar känns det varmt. Han ser på födelsemärket jag har straks under högra näsvingen, krökningen av mitt ena ögonbryn, följer med blicken längs amorbågens konturer. Han tittar sedan nedåt, inte av förlägenhet, han inser bara att skorna nog allt är förbannat fina. De där bruna läderbrougsen. Men de har jag visst redan berättat om.

”La fille aux cheveux de lin ” säger han. Medans han ser på bokhyllan som sitter fast strax under taket. Min blick följer efter hans och väntar på att han ska fortsätta. Vi hinner se på nästan alla de gamla söndertrasade bokpärmarna innan han vänder huvudet mot mig. Med en röst som en viskning men som känns som en orkan fortsätter han. Det slog mig just, du är precis som hon, ”La fille aux cueveux de lin”, flickan med lingult hår. Claude Debussy skrev en sång om henne. Du är för mig vad hon var för Debussy. Allt. Du är allt. Han talar snabbt med en röst som om han just kom på något väldigt viktigt, något väldigt viktigt som egentligen är självklart. Som en vind träffar hans ord mina kinder.

Det regnar fortfarande när vi går gatorna hem. Och där, Mitt på asfalten under gatlyktornas diffusa sken med en cigarett i min ena hand och en varm mjuk pojkhand i den andra, just där då tror jag faktiskt att jag är ganska lycklig. Våra strumpor är regnvåta men vad gör det när vi är i den vackraste av städer.

Tack Elsa!

Idag kom ett paket från Elsa och hälsade på i min brevlåda, så jag bjöd in det ett slag.

I paketet fann jag ett förkläde och en havsblå sjal. Inte så tokigt.

Förklädet har fått vara med och bidra när jag nu håller på att göra svampcrêpes (som för övrigt är bland det godaste jag vet!)

Det får bli en snabb snabb bild. Jag önskar jag hade mer tid till att fotografera men jag får liksom inte riktigt till det. Himlen är isblå, pelargonerna är ljust dimmrosa och höstlöven blandas med solnedgångar och frostnätter. Jag önskar jag hade tiden, eller ännu bättre, skicklighet och talang. Åh får börja jobba på det snart!

Men till saken, Jag ville mest tacka och bocka för ett fint förkläde och en hemskt vacker sjal.

Tack Elsa!

Asfaltsdrömmar - fortsättning igen

Han öppnar den gröna trädörren och vi stiger in i värmen i det lilla caféet. Jag har varit här flera gånger förut, alltid när det regnat. Här luktar det så fantastiskt. I rummet med alla kakor luktar allt kardemumma och nymalt mörkt kaffe. Förutom i hörnen, där luktar det alltid gamla vintagetyger. Alltid. Beställer en kopp te av mannen med de stora bruna vänliga ögonen och den mjuka brytningen. Mest för att tebuffén som står och trängs på ett gammalt vingligt symaskinsbord ser så fruktansvärt inbjudande ut. Jag tycker egentligen bättre om mörkt mörkt kaffe. Men inte här. Han i min hand beställer samma.

Ser mig runt ett slag för att se detaljerna. Jag har redan helheten inpräntad i huvudet. De stora gröna fåtöljerna bredvid kassan ser ut som om de tagit en stor tung suck, fallit ihop och aldrig aldrig mer tänkt flytta på sig. Över de gröna suckande fåtöljerna hänger mörka hyllor med glasdörrar. Tre stycken som alla är olika varandra. Det finns nästan inget där inne som är enhetligt. Allt är kaos. Jag älskar kaos. Caféet ligger halvt under mark och har tjocka vita stenväggar. Ett gammalt skyddsrum lär det tydligen vara. Man kan säga ett kaosrum som skyddar mot kaos utanför. Vackert.

Åh vad jag längtar till Halloween, tror jag ska klä ut mig till Luna Lovegood för hon är ju bäst och så. Det kommer nog bli fint.

december (fast i oktober), oh what a night

Åh alltså snö! Igår gick vädret igenom höst, vinter, vår på ett par timmar. på morgonen var det höst överallt. sedan blev det vinter med snö och allt sådant som hör till! hurra! Snön smälte sedan lite för fort, men då kom ju solen så det kändes ju som lite vår. Så det var ju inte så farligt. att snön smälte alltså. För snö tycker man ju om!

Till och med Östrabos "skolgård" såg riktigt trevlig ut. Eller fast nä, men nästan.

Idag ska jag bege mig upp till Nordens Ark och äta rödbetssoppa och lära mig lite om djur och så. Fast snart snart är jag på bild och form och har lämnat nordens ark och naturvetenskap bakom mig. Det är ganska tråkigt men mest väldigt skönt!

Asfaltsdrömmar - fortsättning

Det är inte sent men mörkret är redan runt om oss. Gatlyktornas ljus blandas med lövens röda färg och luften luktar regnvåt asfalt. Han trotsar regnet och tar min hand. Andedräkterna blir till blåvit rök i mörkret där vi står. Runt om oss springer folk runt under paraplyer, som om de bar med sig egna tak. Vänder mitt huvud uppåt mot himlen där jag skulle sett stjärnor om jag inte befunnit mig i Göteborg. Ser upp mot hustaken för på så vis ser man mer av staden. För större delen av de stora gulbruna tegelhusen befinner sig ju över mitt huvud. Här är nästan husen som vackrast tänker jag. Speciellt det där mörka med murgröna slingrande upp längs väggarna. Jag förundras över hur många som har torn högt där uppe. Mest gröna torn. Ett sådant ska jag en dag så jag kan sitta och titta ned på staden. Högt uppe i mitt egna gröna torn.

Hans hand drar i min och leder mig in under en regnvåt randig markis på andra sidan gatan. Tänder en cigarett mest för att det luktar så bekant, inte för att röka. Cigaretter väcker känslor av platser man varit och personer man älskar. Minnen för livet om du vet vad jag talar om. Man minns dofter mest tänker jag och vi står där och drar in röken i våra lungor. Hans hand i min när glöden faller till marken.

Jag har på tal om ingen hittat ett nytt favorit ord. Närmare bestämt solvind. Det var bara det.